Det blåste kalla vindar över Malmö i början av mars förra året när Judisk Krönikas reporter intervjuade några medlemmar i Judiska Församlingen om stämningarna i staden i samband med tennismatchen mellan Sverige och Israel. De kände sig hotade av det de varit med om den senaste tiden. Något sådant har de inte upplevt sedan 1940-talet: judiska barn trakasseras på väg till synagogan, synagogans fönster krossas, judiska butiksägare hotas. En fredlig manifestation som manade till stöd för alla Gazakrigets offer – ja, också de israeliska – attackerades av motdemonstranter med raketer och andra föremål. Polisen ingrep: det var de angripna man skingrade, inte den våldsamma hopen.

Kulmen blev den stora demonstrationen i centrala Malmö i våras då folkmassan skanderade: ”Khaybar, Khaybar ya Yahud!” (Khaybar, Khaybar, judar!). Det är en traditionell arabisk ramsa som syftar på Mohammeds krig mot judarna i staden Khaybar år 629, som slutade med en massaker på den judiska befolkningen. Ett sådant dödshot mot judar, skanderat på en öppen gata, har Sverige inte sett sedan slutet av 30-talet.

Men när Judisk Krönika frågade stadens kommunalråd Ilmar Reepalu om en kommentar svarade han cyniskt: ”Judiska församlingen visade ingen sympati med mig när jag blev hotad.” På frågan vad han skulle göra för att skydda stadens invånare svarade han: ”Kärnfrågan är att Israel ockuperar palestinsk mark.”

Han påstod också att han inte var medveten om att judarna i hans stad kände sig hotade – men han trodde sig veta att hotet i så fall kom från ”högerinriktade grupper som Bevara Sverige Svenskt och liknande”, samt ”grupper på högerkanten, de så kallade historierevisionisterna”. Detta politiskt korrekta påstående har ingen grund i verkligheten.

Efter alla de intervjuer och samtal med de drabbade som Judisk Krönika och andra tidningar har gjort är bilden klar: i stort sett samtliga förövarna i de antisemitiska incidenter som ägt rum det senaste året är unga arabisktalande män.

Ett år och fler antisemitiska hot och incidenter senare påstår Reepalu fortfarande att han inte varit medveten om situationen för Malmös judar. Men i den mån judarna är hotade är de medansvariga, anser han, eftersom de med sitt stöd för Israel ”sänder fel signaler”.

Om det har varit några som sänt ”fel signaler” så är det de politiker och opinionsbildare som antingen tigit om utvecklingen i Malmö eller förnekat den antisemitism som varje jude i Malmö kan vittna om.

Nu har både oppositionsledaren Mona Sahlin (S) och en representant för regeringen, Mats Odell (KD), träffat företrädare för Malmö Judiska Församling. Det är en markering mot Ilmar Reepalu. Hans agerande främjar bara de extrema grupper bland Malmös muslimska befolkning som söker konfrontation med samhället.

Det är en gammal sanning att ”det börjar med judarna, men det slutar inte med judarna”. Det är hela den svenska demokratin som hotas när folkmassorna på gatan ropar ”Död åt judarna”.

Reepalu väljer att blunda för denna utveckling. Han är en skam för det parti han tillhör och en ovärdig representant för Malmös invånare.

Ska amerikanska myndigheter få tillgång till europeiska medborgares bankuppgifter? Den frågan ställs på sin spets när europaparlamentet ska rösta om det så kallade SWIFT-systemet.

I juli 2009 inledde det svenska EU-ordförandeskapet, under Beatrice Asks ledning, förhandlingar med USA om ett avtal för överföring av personliga uppgifter kopplade till bankkonton. Syftet var att hindra finansiering av terrorism. Effekten är vittomfattande: En slags gigantisk FRA-lag på europeisk nivå som inte lever upp till grundläggande krav på integritet och medborgerliga fri- och rättigheter.

Nu finns ett färdigt, framförhandlat avtal. I morgon, den 10 februari röstar EU-parlamentet om det ska godkännas eller förkastas. Mycket står på spel.

Avtalet ger amerikanska myndigheter tillgång till information från det så kallade SWIFT-systemet som innehåller detaljerade uppgifter om EU-medborgares bankkonton. Människor i 27 europeiska länder ska kunna utsättas för amerikanska myndigheter som granskar deras penningtransaktioner inom familjer, mellan släktingar, mellan företag och kunder, mellan föreningar och medlemmar.

Hela förhandlingsprocessen under den svenska ordförandeskapsperioden har präglats av stort hemlighetsmakeri och brådska. Det har varit mycket svårt att få någon insyn i förhandlingarna och information om resultat och innehåll. Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att ana en bakomliggande strategi från den svenska regeringen att snabbt få igenom avtalet med ett på flera punkter tveksamt innehåll. Slippa debatten och krav på mer insyn innan frågan beslutades.

Kritiken är, och har varit, bred och massiv. Den har formulerats av politiker men också av tunga europeiska dataskyddsinstanser. Ohörsamheten från den svenska regeringens sida har dock varit lika tydlig i detta fall som när det gällde den nationella FRA-lagstiftningen.

För den socialdemokratiska gruppen i EU-parlamentet, och för oss svenska socialdemokrater, handlar omröstningen på onsdag framförallt om att avtalet inte lever upp till de grundläggande kraven på de medborgerliga fri- och rättigheterna. Både Sverige och EU gör sig ofta till tolk för just dessa rättigheter i andra delar av världen. De är inte mindre viktiga på hemmaplan.

Vi ifrågasätter nyttan av informationen som insamlas och överförs: Den motsvarar inte den integritetskränkning som systemet innebär. Under en försöksperiod har det med hänvisning till hemligstämplingen heller inte presenterats några bevis för att all denna information verkligen hjälpt till att förhindra terrorism.

Möjligheten för EU-medborgare att få en rättslig prövning av tillämpningen av SWIFT-avtalet är obefintlig, och avtalet innebär ingen skyldighet för amerikanska myndigheter att respektera europeiska dataskyddslagar. De överförda personliga uppgifterna ska enligt de regler som i EU kunna sparas i fem år, men får i USA sparas upp till 90 år. Vilka dataskyddsregler som ska gälla är inte klarlagda. Även gränsen på fem år är tveksam då det inte framkommit några bevis som pekar på varför just denna förhållande långa tidsrymd skulle vara nödvändig. Däremot är det uppenbart att skyddet för medborgarna är sämre än i något tidigare fall.

Vi kommer att rösta nej till SWIFT-avtalet! I dag, tisdag, kommer Cecilia Malmström sannolikt att väljas till ny kommissionär med ansvar för både medborgerliga fri- och rättigheter – och euroepisk terroristbekämpning. Efter att ha medverkat till SWIFT-avtalet har hon mycket att bevisa.

Källa: Aftonbladet

Kappa, solbrillor och ett armborst i högsta högg.

Det är bilden av en kvinnorånare.

Som är en man.

Strax efter klockan 10 i går förmiddag gick "kvinnan" in på Andelsbankens kontor i Vaajakoski utanför Jyväskylä i Finland. Hon var iklädd i lång kappa, solglasögon och grön yllemössa.

Och beväpnad med ett armborst.

Efter att ha kommit över cirka 50 000 kronor sprang rånaren ur från banken.

Klätt ut sig till kvinna

Sedan dess är hon försvunnen, trots att minst 40 poliser snabbt slog en järnring runt Vaajakoski och letade genom källare och vindar.

Men hon är alltså ingen hon. Polisen meddelade i går kväll att rösten från övervakningskamerornas band har analyserats och att resultatet är tydligt:

Rånaren var en man som klätt ut sig till kvinna.

Och ingenting tyder ännu på att han hade någon medbrottsling.

Efter några timmars spaning gav polisen upp i går eftermiddag och nedmonterade sin belägring av Vaajakoski.

SHE WAS YOUNG AND BEAUTIFUL BUT NOW SHE IS BATTERED AND DEAD. SHE IS NOT THE FIRST AND SHE WILL NOT BE THE LAST I LAY AWAKE NIGHTS THINKING ABOUT MY NEXT VICTIM. MAYBE SHE WILL BE THE BEAUTIFUL BLOND THAT BABYSITS NEAR THE LITTLE STORE AND WALKS DOWN THE DARK ALLEY EACH EVENING ABOUT SEVEN. OR MAYBE SHE WILL BE THE SHAPELY BRUNETT THAT SAID NO WHEN I ASKED HER FOR A DATE IN HIGH SCHOOL. BUT MAYBE IT WILL NOT BE EITHER. BUT I SHALL CUT OFF HER FEMALE PARTS AND DEPOSIT THEM FOR THE WHOLE CITY TO SEE. SO DON'T MAKE IT TO EASY FOR ME. KEEP YOUR SISTERS, DAUGHTERS, AND WIVES OFF THE STREETS AND ALLEYS. MISS BATES WAS STUPID. SHE WENT TO THE SLAUGHTER LIKE A LAMB. SHE DID NOT PUT UP A STRUGGLE. BUT I DID. IT WAS A BALL. I FIRST CUT THE MIDDLE WIRE FROM THE DISTRIBUTOR. THEN I WAITED FOR HER IN THE LIBRARY AND FOLLOWED HER OUT AFTER ABOUT TWO MINUTES. THE BATTERY MUST HAVE BEEN ABOUT DEAD BY THEN. I THEN OFFERED TO HELP. SHE WAS THEN VERY WILLING TO TALK TO ME. I TOLD HER THAT MY CAR WAS DOWN THE STREET AND THAT I WOULD GIVE HER A LIFT HOME. WHEN WE WERE AWAY FROM THE LIBRARY WALKING, I SAID IT WAS ABOUT TIME. SHE ASKED ME, "ABOUT TIME FOR WHAT?" I SAID IT WAS ABOUT TIME FOR HER TO DIE. I GRABBED HER AROUND THE NECK WITH MY HAND OVER HER MOUTH AND MY OTHER HAND WITH A SMALL KNIFE AT HER THROAT. SHE WENT VERY WILLINGLY. HER BREAST FELT WARM AND VERY FIRM UNDER MY HANDS, BUT ONLY ONE THING WAS ON MY MIND. MAKING HER PAY FOR ALL THE BRUSH OFFS THAT SHE HAD GIVEN ME DURING THE YEARS PRIOR. SHE DIED HARD. SHE SQUIRMED AND SHOOK AS I CHOCKED HER, AND HER LIPS TWICHED. SHE LET OUT A SCREAM ONCE AND I KICKED HER IN THE HEAD TO SHUT HER UP. I PLUNGED THE KNIFE INTO HER AND IT BROKE. I THEN FINISHED THE JOB BY CUTTING HER THROAT. I AM NOT SICK. I AM INSANE. BUT THAT WILL NOT STOP THE GAME. THIS LETTER SHOULD BE PUBLISHED FOR ALL TO READ IT. IT JUST MIGHT SAVE THAT GIRL IN THE ALLEY. BUT THAT'S UP TO YOU. IT WILL BE ON YOUR CONSCIENCE. NOT MINE. YES, I DID MAKE THAT CALL TO YOU ALSO. IT WAS JUST A WARNING. BEWARE...I AM STALKING YOUR GIRLS NOW.

*8*
H.H. HOLMES

H. H. Holmes, egentligen Herman Webster Mudgett, mer känd som USA första seriemördare, var en amerikansk seriemördare. Han föddes i Gilmanton, New Hampshireden 16 maj 1860. Redan som barn var han intresserad av kroppens byggnad och i likhet med Jeffrey Dahmer, styckade han smådjur. Han utbildade sig senare till läkare och ägde ett stort hotell. År 1893 begick han sina första mord i Chicago. Holmes hotell innehöll ljudisolerade rum och rum utan fönster. En del av offren gasades ihjäl i sina rum. Kropparna fördes ner i källaren där Holmes dissikerade dem. Han rengjorde offrens skelett och sålde dem till läkarskolan. Han tog också ut livförsäkringar på vissa av sina offer. Man tror att 20-100 personer föll offer för Holmes, de flesta kvinnor men också män och barn. År 1896 avslöjades han av Frank Geyer och dömdes till döden för 28 mord och sex mordförsök. Dödsstraffet verkställdes den 7 maj samma år.

Han utgjorde inspiration för andra seriemördare som Thomas Neill Cream och Austins yxmördare.

*9*
HENRY LEE LUCAS

Henry Lee Lucas, född 23 augusti 1936 i Blacksburg, Virginia, död 13 mars 2001, amerikansk seriemördare.

Henry Lee Lucas dömdes 1985 till döden för mord på elva personer. Han kan dock ha mördat så många som 600 personer. Han erkände sig vara involverad i så många som cirka 3 000 stycken. Detta kan varken styrkas av polisen eller Henry själv, utan det antas att han tagit åt sig ära för något någon annan gjort. 1998 omvandlades straffet till livstids fängelse.
Det oönskade barnet Henry Lee Lucas föddes den 23 augusti 1936 i Blacksburg, Virginia, i en utfattig familj. Familjen Lucas' hem var en stuga som saknade elektricitet med fyra rum som värmdes upp av en kakelugn, och låg inne i skogarna utanför staden, där Henrys alkoholiserade föräldrar bryggde whisky, samtidigt som modern "arbetade" som grannskapets luder. Viola Lucas styrde sin familj med en järnhand, medan maken Anderson Lucas, som bara hade två stumpar till ben efter sitt berusade möte med ett godståg i kommunen, drog sig runt i huset och försökte dränka sin förnedring i en oändlig mängd av alkohol. Vid sidan av Violas "arbete" som luder tjänade paret pengar genom att sälja sin hembryggda whisky till stadsborna.

Den 11 juli 1983 arresterades Henry i Stoneburg, Texas för olagligt innehav av en pistol. Efter det, under de kommande tolv månaderna, började han erkänna till fler och fler mord. Vid ett tillfälle hävdade Henry att han och Ottis tillsammans hade mördat över 600 personer, han erkände senare till att vara involverad i cirka 3 000 stycken. Det mest troliga är dock att Henry ljög och tog på sig en massa mord som han inte hade begått, för att framstå som historiens värsta seriemördare, och att han egentligen mördade 50 - 75 personer under sin livstid. Han berättade även att Ottis ibland åt delar av deras offer, eftersom han var kannibal. Det är omöjligt att veta exakt hur många han egentligen mördade.

Han blev i slutet dömd för elva mord. Han dömdes till livstids fängelse. Den 13 mars 2001 dog Henry i sin cell i Texas, av en hjärtattack. Ottis dömdes för sex mord, varav ett av offren hade blivit innebränd när Ottis hade eldat upp hans hus. Först dömdes han till dödsstraff, men straffet sänktes till livstids fängelse, och den 15 september 1996 dog han i sin cell av en leversjukdom.

*10*
THEODORE BUNDY


Theodore Robert "Ted" Bundy, född Theodore Robert Cowell den 24 november 1946 i Burlington, Vermont, död 24 januari 1989 i Miami, Florida (avrättad), var en amerikansk seriemördare aktiv mellan 1973 och 1978. Bundy rymde från fängelset två gånger före hans slutgiltiga arrestering i februari 1978. Efter mer än ett decennium av förnekelse, erkände han till slut över 30 mord, fast det verkliga antalet har förblivit okänt. Siffror varierar mellan 26 och 100 men den allmänna åsikten är 35 mord. Bundys typiska tillvägagångssätt var att slå ner sina offer med en knölpåk för att sedan strypa dem till döds. Han utövade också våldtäkt och nekrofili. Bundy avrättades för sitt sista mord i delstaten Florida år 1989.
Många "Bundyexperter", inklusive Rule och före detta brottsutredaren Robert D. Keppel, tror att Bundy begick sitt första mord som tonåring. Ann Marie Burr, en åttaårig flicka från Tacoma, försvann från sitt rum en sommarnatt 1961, då Bundy var 14 år. Bundy har alltid förnekat det mordet.
Bundy hade ett någorlunda jämt modus operandi. Han närmade sig ett potentiellt offer på en allmän plats, till och med mitt på ljusa dagen eller i en folkmassa, som han gjorde med Ott och Naslund i Lake Sammamish eller när han kidnappade Leach från hennes skola. Bundy hade olika sett att vinna sitt offers förtroende. Bundy hade olika sätt att vinna sina offers förtroende. Ibland låtsades han vara skadad och bar sin arm i en mitella eller bar ett låtsasgips, som när han mördade Hawkins, Rancourt, Ott, Naslund och Cunningham. Vid andra tillfällen gav han sken av att företräda en myndighet; han påstod sig vara polis när han pratade med Carol DaRonch. Dagen innan han dödade Kimberly Leach gick han fram till en annan ung flicka från Florida och låtsades vara "Richard Burton från brandstationen", men smet snabbt iväg när hennes storebror kom för att hämta henne.
Bundy använde stulna kreditkort för att köpa mer än 30 par strumpor när han var på rymmen i Florida. Han medgav att han var lite av en fotfetischist, men såg det inte som något annat än en liten egendomlighet.
Enligt Bundy hittade han som ung pojke "mjukpornografi utanför hemmet, i mataffären, i det lokala apoteket, det som folk kallar mjukporr...Och i jämna mellanrum hittade han pornografiska böcker med råare material....
Bundy sa, "Det händer i etapper, gradvis. Mina erfarenheter med pornografi generellt, men med pornografi på en våldsam nivå gällande sexualitet, är när du blir beroende av det — och jag ser den formen av beroende som på som alla andra beroenden — Jag kom att titta efter mer kraftig, mer explicit, mer livlig material. Tills du når en punkt där pornografi bara räcker just dit, kommer du till den där punkten då du börjar undra om göra det kanske skulle ge dig det som finns bortom att bara se och läsa om det.